
Erik Segersäll ~929–992
Kung av Sverige
Kön: Man Levnadsålder: ≈63
Levnadsbana
| Född | omkring 929 Uppsala, Uppsala län, Sverige |
| Kung av sverige (0) | |
| Sonen Olof III Skötkonung Eriksson föds (≈46) | 975 Uppsala, Uppsala län, Sverige |
| Död (≈63) | 992 Uppsala, Uppsala län, Sverige1 |
Personanteckningar
http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00049962&tree=LEO
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15407
Sweden Kings - http://fmg.ac/Projects/MedLands/SWEDEN.htm#ErikIdied994995A
From the Swedish Wikipedia page on Erik Segersall:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Segers%C3%A4ll
Erik Segersäll (fornnordiska: Eiríkrinn sigrsæli,[k%C3%A4lla behövs] av Adam av Bremen på latin kallad Hericus Victor[1]), död 995[1], var en svensk kung, som möjligen tidvis även styrde över Danmark.[2][3] Han är den förste svenske kung som man vet något bestämt om[4] och han är den förste kung som man tror sig veta behärskade hela det område som idag utgör Svealand, Västergötland och Östergötland, det vill säga större delen av det område som skulle komma att utgöra det tidigmedeltida Sverige[5].
Erik brukar anses vara den som grundade Sigtuna.[6]
Regeringstid
De källor som berättar om Erik Segersäll regering är främst isländska sagor och Adam av Bremens krönika. Av dessa framgår att han bland annat skall ha erövrat och härskat över Danmark, och där låtit döpa sig, men vid återkomsten till Sverige återfallit i hedendom. Källorna lider dock av problem: de utförligaste sagorna är mycket sentida,[7] och Adam av Bremens tendens att svärta ner den danske kungen Sven Tveskägg gör att hans uppgifter kan vara överdrivna.[8]
Slaget vid Fyrisvallarna
Enligt sagorna skall han vid tillträdet ha samregerat med sin yngre bror Olof. Olof skall dock ha dött ung och Erik blivit ensam kung. Enligt sentida sagor skall Olof lämnat efter sig en son vid namn Styrbjörn som hävdade sin fars rätt till tronen. Erik vägrade erkänna denna rätt, men gav Styrbjörn 60 utrustade skepp. Styrbjörn skall ha lyckats inta jomsvikingarnas fäste Jomsborg varvid den danske kungen Harald Blåtand blev så tacksam att han allierade sig med honom. Med sina allierade skall Styrbjörn någon gång kring 985 begett sig mot Uppland för att avsätta Erik. Väl framme skall Styrbjörn ha bränt sina egna skepp för att hindra sina män från att fly, varvid danskarna återvände hem. Erik och Styrbjörn skall ha mötts i det tre dagar långa slaget vid Fyrisvallarna utanför Gamla Uppsala i Uppland. Styrbjörn skall ha stupat och Erik stått som segrare, varvid han fick tillnamnet "Segersäll".[7] Huruvida något sådant slag verkligen inträffat, eller om Styrbjörn över huvud taget är historisk, går inte att avgöra.[9]
Strax efter detta skall Erik också, som hämnd för att danskarna stödde Styrbjörn,[k%C3%A4lla behövs] ha fördrivit den danske kungen Sven Tveskägg ur Danmark och regerat över detta rike till sin död[1]. I Danmark skall han någon gång under tiden 990-992 ha övergått till kristendomen och låtit döpa sig, men strax därefter ha återgått till asatron.[1] Han dog antingen på hösten 994 eller vintern 995[1] i sjukdom (sotdöden) på kungsgården i Gamla Uppsala och tros ligga begravd i en av de mindre gravhögarna där[5]. Han efterträddes av sin son Olof Skötkonung.[7]
Ur Adams av Bremen krönika
Erik, sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas mycket mäktige kung Boleslav. Denne gav Erik sin dotter eller syster till äkta. På grund av detta förbund angreps danerna av slaverna och sveonerna gemensamt.
Erik Segersäll var gift med antingen den västgötska stormanndottern Sigrid Storråda eller Świętosława (också känd som Gunhild) av Polen, dotter till furst Mieszko I av Polen [ES II:114].
Källorna är oense om vem som var Eriks drottning och vem av de ovannämnda kvinnorna som anses vara mest trovärdig beror helt på hur man värderar källornas tillförlitlighet. De isländska källorna och Saxo Grammaticus säger att det var Sigrid Storråda och hon får mycket utrymme i deras berättelser. Adam av Bremen anger däremot att hon var en icke namngiven slavisk prinsessa, syster eller dotter till Boleslav, som i ett senare tillägg till hans bok får namnet Gunhild. Äktenskapet var ett tecken på ett förbund mellan Erik och Boleslav riktat mot den danske kungen Harald Blåtand. Om han med Boleslav menar den polske kungen Boleslav I blir det problem eftersom denne regerade efter Harald Blåtands död.[10]
Länge ansåg historikerna att berättelserna om den västgötska stormannadottern Sigrid Storråda var påhittade och att namnen Sigrid och Gunhild båda var förvrängningar av det polska namnet Swiatoslawa. Numera har dock pendeln börjat svänga igen till förmån för Sigrid Storråda och man anser nu allt mer att det är Adam av Bremen som har missuppfattat saken.[k%C3%A4lla behövs]
Enligt den föga tillförlitliga Ingvar den vittfarnes saga skall Erik dessutom ha varit gift med Aud Håkansdotter.

