Birger Jarl Magnusson ~1210–1266

Personanteckningar

Archaeological examination of the alleged tomb showed YDNA Haplo group I1 (I-M253) and MtDNA Haplo group H. Source: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0940960211000793

Birger jarl, död 1266, statsman, enligt traditionen av Folkungaätten, Sveriges styresman 1248-66 under svågern Erik Erikssons och sonen Valdemars kungatid. Tronstrider mellan Sverkerska och Erikska ätterna försvagade kungamakten, och statsledningen låg helt i Birgers händer, särskilt sedan hans son Valdemar 1250 valts till kung. Birger Jarl (egentlig Birger Magnusson) (ca. 1210 – 21. oktober 1266), regerende rigsjarl 1248–1266, blev formentlig født omkring 1210, men er først omtalt 1237. Blev jarl år 1248, formynderregent år 1250, død 21. oktober 1266, begravet i Varnhem Kloster. Han var søn af Magnus Minnesköld til Bjälbo og Ingrid Ylva. Han grundlagde Stockholm ifølge Erikskrøniken. Birger Jarl var også bygmester for Tavastehus slot år 1250. Jarlen Birger Magnusson tilhørte Folkungaslægten (også kaldet Bjälboätten). Birger Magnusson var den sidste i Sverige, som bar embedstitlen jarl.

Birger Magnusson giftede sig mellem år 1237 og 1241 med Ingeborg Eriksdotter af Sverige, søster til kong Erik Eriksson, kaldet Erik den læspe og halte. De fik fire børn, to af dem blev regenter: Valdemar Birgersson af Sverige, som Birger Jarl blev formynderregent for 1250, og Magnus Ladulås. 1247/1248 dør Ulf Fase, og Birger bliver rigsjarl med al magt over Sverige.

1261 giftede han sig igen med enkedronning Mechtilde af Holsten, enke efter Abel af Danmark, som kom til at overleve ham med mange år. Birger Jarl døde den 21. oktober 1266 på Jälbolung i Västergötland. I Varnhems Klosterkirke findes hans gravsten med billeder af jarlen selv, hans anden kone Mechtilde og sønnen Erik.

------------------------------------------------------------------

Om Bjälbo

Skulle man vilja sätta fingret på Sveriges mest centrala och betydelsefulla punkt och finna dess bultande historiska och politiska hjärtslags ursprung så skulle man kunna peka på Bjälbo. Innan Sverige liknade det rike vi känner idag stod makten mellan fyra släkter med ursprung i det bördiga Östergötland och Västergötland: Eriksätten, Stenkilska ätten, Sverkerätten samt Bjälboätten från Bjälbo, senare kallad Folkungaätten med t ex Magnus Ladulås och hans söner Birger, Erik och Valdemar; kända från Håtunaleken och Nyköpings gästabud.

I Bjälbo föddes i början på 1200-talet Bjälboättens störste historiska person, Magnus Ladulås far, riksjarlen Birger Jarl som gjorde fred och enade Sverige och anlade Stockholm. Man kan säga att här stod Sveriges vagga, fyra stycken för att vara precis, Bjälboättens fyra kungar banade allesammans vägen för nationalstaten Sverige och de blev också kungar över Norge och Danmark. Som folkungarnas stamgods var Bjälbo rikets förnämaste kungaresidens. Stenkyrkan byggdes på 1100-talets första hälft och ingick som en del i Bjälboättens stamgård och huvudgård Bjälbo.

Det stora mäktiga kyrktornet med sina många kamrar och rum har länge konfunderat forskarna. Med en ny dendrokronologisk mätning har tornet kunnat dateras till strax efter 1220. Det pekar alltså på att det var den då 10-årige Birger Jarls mamma Ingrid Ylva som lät bygga det. Ingrid Ylva blev änka vid tiden för Birger Jarls födelse. Därmed blev hon familjens överhuvud och kunde fortsätta sin döde mans arbete. I laglig mening hade änkor samma möjligheter och befogenheter som män vilket förklarar varför det så ofta är kvinnor som träder fram som grundare av kyrkor och stora jordägar under medeltiden. I traditionen har bevarats att Ingrid Ylva skänkt den stora klockan till kyrkan år 1240 och den kallas förstås för Ingrid Ylvas klocka; en klocka som fortfarande ringer i Bjälbo kyrka.

Av huvudgårdens förnäma boningshus finns inga synliga rester kvar över mark men sannolikt låg byggnaderna omedelbart väster om kyrkan. Runt kyrkan och gården växte under 1200-talet upp en by med inte mindre än 14 gårdar. Av det medeltida godskomplexet i Bjälbo kvarstår idag det mäktiga kyrktornet uppfört i början av 1200-talet. Detta torn är unikt i svensk byggnadskonst. Tornrummet användes som tillfällig tillflyktsort när stridande ätter tävlade om makten i landet. Traditionen berättar att Birger jarls mor, Ingrid Ylva, bodde i tornet och dendrodateringen visar att hon byggde det..

Sägnerna om henne tillhöra ett gammalt folkungagods, Bjälbo, detsamma där vi såg konung Knut Eriksson vinna sin blodiga seger över de sverkerska prinsarna. Bjälbo Jarlasäte tror man har legat väster om Bjälbo kyrka, vilken själv är så gammal, att hennes ålder väl hinner upp till dessa tider.

Man har väster om kyrkan funnit en stengrund som man tror tillhöra gamla Bjälbo gård. Flera namn på gårdar i trakten anses även stamma från det forna jarlasätet. Så skall jarlens hirdmän eller hovmän ha haft sin boning där nu Hofgården ligger, jarlens fogde bott på Fogdegården, och Blockhusgården har sitt namn av en forntida befästning eller ett blockhus. Rusthållet Trädgården skall ligga där fordom slottsträdgården låg.

Ingrid Ylvas kamrar är belägna i själva tornet till den gamla kyrkan, vars tjocka gråstensmurar vittnar om hennes höga ålder, på samma gång som tornet, vilket har 6 1/2 alnar tjocka murar och är uppfört av huggen kalksten till samma bredd som kyrkan. De nämnda kamrarna ligga i tornet, den ena ovanom den andra. Sägnen förmäler, att Ingrid Ylva under ofredstider dragit sig undan till dessa tornrum (men nyare forskning visar alltså att hon också byggt dem). Ännu år 1669 skulle i dessa rum funnits kvar av Ingrid Ylvas husgeråd.

Fru Ingrid skall vidare - förmäler sägnen - ha varit begåvad med en stor spådomsanda och ibland annat fällt det yttrandet om sin ätt, »att så länge hennes hufvud stod upprätt, skulle ätten icke dö ut». Det var på sitt yttersta hon hade detta yttrande, och hon var då mäkta gammal. Emellertid - så förmäles det - skall hon efter sin död blivit inmurad i upprätt ställning uti en pelare i sakristian, för att sålunda förekomma ättens utgång. I en fyrkantig murad stenpelare till höger om dörren i sakristian trodde man Ingrid vara inmurad, tills man i förra århundradet (1700-talet) fann sig därutinnan bedragen. Kyrkan skulle nämligen då till en del ombyggas, och då därvid sakristian revs fann man intet tecken till någon ihålig pelare, icke heller till någon inmurad kropp.

Det är dock sönernas minne som fört med sig till sena eftervärlden Magnus Minniskölds och Ingrid Ylvas. Tvenne av dem är utan gensägelse sin samtids och yppersta män. Om den yngre av dessa få vi under det närmast följande ge konungen tillräckligt tillfälle att tala.

Källa: Wadbring